Ellinors blogg

Ellinors blogg

Vandring i Tiveden

ResorSkapad av Ellinor Bremsjö mån, juni 20, 2016 21:15
Årets första vandringsresa är avklarad och den utspelade sig i Tiveden, både i och utanför nationalparken. Min vän hade tre holländska tjejer på besök och eftersom Nederländerna till stor del saknar skog och natur som vi har här i Sverige så planerades därför en vandring. Vi var totalt sju personer och så Troja såklart. Terrängen är varierande och stundtals svår för både människor och hund men på det stora hela gick allt bra även för de lite mer ovana vandrarna. Vår första etapp gick mellan Stenkällegården och Kölnavattnets vindskydd längs bergslagsleden. Fin natur och ganska folktomt, vilket jag tycker är ett stort plus. Vinskyddet var top notch! Jag har nog aldrig bott så lyxigt i vindskydd tidigare. Själva vindskyddet låg på en liten höjd i skydd av skog men bara 20 meter nedanför låg en tjärn med liten brygga och en extra eldplats med sittplatser. Vid vindskyddet fanns även ett utedass och vedbod med yxa och såg att låna för att såga och klyva stockarna som låg i boden. Vi grillade korv och lyxade till det med mashmallows till efterrätt. Den största nackdelen med resan var alla envetna knott som konstant attackerade en. De stod emot alla myggmedel, varm eld och rök. Inget bet på dem, men de bet desto mer på oss. Troja blev alldeles svullen kring ögonen så hon fick på sig en t-shirt som sprayades med myggmedel i hopp om att det skulle hjälpa lite i alla fall. Andra etappen tog oss genom nationalparken förbi bland annat Stenkälla och sedan vidare mot Vitsand. Eftersom man inte får tälta i nationalparker så tog vi oss strax utanför parken någon kilometer från Vitsand där vi kunde slå upp tälten. Det var ett perfekt ställe att campa på och det fanns redan en eldstad där. Jag älskar verkligen hur trött Troja blir av att vandra. Det är oerhört svårt att trötta ut henne annars. Långpromenader, agilitytävlingar eller hård miljöträning räcker inte för att få henne att slockna så snabbt som vandring gör. Hon bar sin egen mat i klövjeväska och gick kopplad överallt. När vi slog läger gick hon lös och höll sig fint vid oss. Sista dagen satte jag på henne gummiskor och nu i efterhand inser jag att jag skulle ha gjort det redan första dagen för att undvika att trampdynorna slits. Det var mest skogsstig vi gick på men de klippor som fanns var vassa så sista dagen ville hon inte gå mer (tills skorna kom på).



  • Kommentarer(1)//ellinor.bremsjo.se/#post714